2 januari
Hej, dagbok!
Det är pappas fel att jag sitter här och skriver den här dagboken. Funderade först på att inleda den med “Kära dagbok” men det var så töntigt. Eftersom jag inte är författare vet jag inte heller hur man inleder något så simpelt som en dagbok. Kanske skulle jag ha börjat med att presentera mig.
Connery. Carl Roger Connery. Ja, jag vet, till och med mitt namn är töntigt. Eller kanske inte efternamnet. Men det är, precis som den här dagboken, helt och hållet min pappas fel. Och till hälften mammas fel. Det är ju faktiskt hennes efternamn.
För att jag ska få ärva några pengar måste jag skriva en bok. Jag vet inte ifall en dagbok räknas, men Jeff Kinney har ju blivit miljonär på att skriva Dagbok för alla mina fans och från skolan minns jag att det fanns en Anne Franks dagbok. Så jag chansar på att den här dagboken räknas. Roger Connerys dagbok. Den kanske till och med blir en bästsäljare med tanke på vem Roger Connery är.
Fast det vet du väl redan om du inte bott under en sten de senaste 25 åren. Du måste ha läst någon av de där typ 749 böckerna som pappa skrivit om honom, eller hur? Nu överdrev jag lite, men han skriver i ett rasande tempo så det blir flera nya böcker varje år om Roger Connery. Inte om mig, utan om den avkomma som han älskar.
Men du kanske är som jag, som inte läst ut någon av alla de där böckerna. Vänta, jag måste kolla hur många böcker det är. Tack Google. Det har kommit ut 98 böcker i serien. Lite snopet att han inte skrivit hundra än. Men det lär väl bli fler.
Nu tappade jag tråden. Jag har alltså inte läst någon av de där. Men som tur är finns det filmer. Alla har inte blivit film. Ännu. Men väldigt många och jag gillar de flesta. Precis som med James Bond (som vissa tycker att pappa blivit lite väl inspirerad av) så har de fått byta skådespelare eftersom de flesta normala människor (alltså inte pappa) tröttnar på en fiktiv karaktär efter i genomsnitt tio filmer.
Du har förstås redan listat ut att min pappa heter Jan-Lennart Andersson Falk. Kanske mer känd för det som står på omslaget till hans böcker: J-L Falk. Nu undrar du förstås varför han inte har samma efternamn som jag trots att han har två efternamn? Jag orkar inte förklara det idag, det får vänta till senare.
Pappa är alltså bästsäljande författare. Vänta så ska jag googla igen. Enligt Wikipedia har han sålt över 200 miljoner exemplar av sina böcker. Ungefär som Jeff Kinney alltså. Om du nu är bättre på matte än vad jag var när jag gick i femman så kan du räkna ut att pappa har tjänat sjukt mycket pengar på de där böckerna. Men då, i femman, var vi fortfarande fattiga. Alltså, inte Afrika-fattiga så att vi höll på att svälta ihjäl varje dag och bodde i ett skjul, utan bara Sverige-fattiga. Eller inte ens det kanske. Men vi levde mest på mammas lön eftersom pappa drömde om att bli författare men i verkligheten knappt kunde behålla ett jobb längre än några månader. Även om han påstår att han i ett tidigare liv faktiskt tjänade jättebra. Ska skriva mer om det senare.
Nej, nu är det här en dagbok och då borde jag väl skriva om vad jag gör just nu? Exempelvis vad jag gjort idag. När jag skriver det här är det tisdag och årets första nyktra dag. Jag vaknade vid 9-tiden av att mamma ropade nerifrån köket så jag gick ner och käkade frukost. Vårt kök är som hämtat ur en av pappas filmer. Faktum är att det är det. Det var något med produktplacering och sponsring. Pappa fick filmbolaget att betala för renoveringen av vårt kök och sen spelade de in en scen för Dödskocken här. Lyckligtvis inte hela scenen. Om du inte sett filmen så kanske du ska hoppa över det här stycket.
Köket exploderade när Connery fyllde en gryta med bensin innan han hoppade ut genom fönstret. Skurken blev förstås flamberad. Innan dess hade de kastat knivar och stekpannor på varandra och rivit ner tallrikar och annat på golvet. Ja, du vet.
Men vårt kök är jättefint. Och stort. Hela vårt hus är stort. Jag ska berätta mer om det längre fram. Men nu skulle jag ju prata om min dag. Det stora som hände var egentligen inte frukosten utan att de ringde från Helsingborgs Dagblad och ville intervjua mig.
Det är ju inte så ofta det händer faktiskt. Pappa har blivit intervjuad minst 7 000 gånger och han har klippt ut varenda artikel tror jag. Han har en assistent som gör det och klistrar in dem i fotoalbum. Han har varit på omslaget till Time Magazine. Två gånger. Undrar om HD kommer att lägga bilden av mig på förstasidan?
Så varför intervjuar de mig då? Är det för att jag har samma namn som världens kanske mest kända actionhjälte? Eller för att jag är son till Sveriges bäst säljande författare genom tiderna? (Blir lite osäker på om kanske Astrid Lindgren eller Stieg Larsson sålt fler böcker, men pappa brukar säga att han sålt mest så jag får lita på honom.)
Nej, faktum är att reportern inte verkade ha koll på vem jag var eftersom jag har samma efternamn som Roger, inte som pappa. De ringde mig för att jag ska fylla femtio. Det är tydligen en anledning till att intervjua någon och skriva ett reportage. Hon ska ha med sig en fotograf också.
Jag vet inte om jag verkligen vill bli intervjuad. Vad ska jag egentligen berätta om mitt liv? Det är raka motsatsen till pappas framgångssaga. Vi får se, pappa säger att journalister oftast bara tar med en bråkdel av allt man säger. Jag ska träffa reportern redan imorgon. Har redan glömt hennes namn, Linda, Lena eller Liselott?
Intervjun ska publiceras på min födelsedag, den 10 januari. Några dagars nervös väntan alltså. Pappa kommer att bli så överraskad. Jag har inte berättat det för honom än. Tänker att han får upptäcka det när tidningen ligger på köksbordet då han kommer ner den morgonen för att hämta en kopp te.
Nej, nu är det dags att lägga sig. Stor dag imorgon. God natt, dagboken.
Ett nytt avsnitt av följetongen publiceras varje vecka. Prenumererar på nyhetsbrevet (gratis) – eller om du vill läsa de senaste avsnitten, stötta mig välj Premium (50 kr/mån) eller bli en Super-Fan för 125 kr/mån.