Indie author är ett begrepp i USA, men i Sverige är översättningen indieförfattare tämligen okänd. Faktum är att man får gå tillbaka till 2013-2014 för att hitta exempel då jag bloggade om hur oberoende en indieförfattare måste vara och Daniel Åberg skrev en del om begreppet. Sedan verkar det ha fallit glömska.
Indie är en förkortning av independent, eller oberoende. Så på svenska borde det kanske bli obeoförfattare vilket genast hade tolkats som OB-författare.
Okej, fokus. Ordet indie finns i Svenska Akademiens Ordlista (SAOL):
indie [in´di] oböjligt substantiv• musik el. film som produceras på mindre, oberoende bolag; indiepop
Kanske kan vi få dem addera bok till denna förklaring?
Ett begrepp som däremot har översatts från USA är self-publishing som blivit egenutvning eller, den mer taffliga, självpublicering.
Nyhetsbrevet Indieförfattaren
Så vad är tanken med detta nyhetsbrev som jag kallar Indieförfattaren och vars sajt har hamnat på domänen 23min.se? Jo, det känns lite som att jag gått i en cirkel och nu befinner mig på samma plats som jag gjorde för tolv år sedan, våren 2009.
Då hade jag tagit beslutet att skriva en bok. Slutföra den. Till skillnad från alla de halvfärdiga övergivna manus som låg på min hårddisk (eller disketter!) och ibland som utskrifter i en pärm.
Jag hade en idé och började skriva InnebandyPiraterna – första säsongen. För att sätta press på mig själv att faktiskt slutföra projektet började jag publicera den som följetong på min blogg, ett kapitel i taget med en rejäl cliffhanger. Ett 50-tal läsare (som jag minns det) följde den på nätet.
Jag hade kontakt med ett förlag men det rann ut i sanden (eftersom de köptes upp och omorganiserade) och framåt sommaren stod jag vid ett vägval. Egentligen tänkte jag mig att bygga en slags medlemsportal, låta folk betala en månadsavgift för att läsa alla mina berättelser. Det var något som började växa i USA vid den här tiden, kanske inte främst för fiction utan snarare fakta och kunskapsförmedling. Men det var långt mer komplicerat än det är idag. Dessutom frågade flera följetongsläsare efter en pappersbok (!), de ville läsa hela på en gång när den var klar.
Därför blev jag indieförfattare eller egenutgivare
Jag övergav den digitala plattformen och började titta på utgivning av boken. Skulle jag skicka in mitt manus och leta förlag igen? Det var i den vevan jag läste en artikel i DN (som jag minns det) som beskrev hur förlagen fick in tusentals manus och valde ut en handfull debutanter. Dessutom: om du blev antagen skulle det dröja 12-18 månader innan boken fanns att köpa.
Det var mycket ledtiderna som fick mig att välja egenutgivning. Jag ville att boken skulle finnas ute till julhandeln 2009 medan intresset fortfarande var varmt. Och så fick det bli. I november det året kom första boken i serien ut och resten är historia (en historia vi ska återkomma till i nyhetsbrevet Indieförfattaren).
Jag startade Dahlgrens förlag (fantasifullt namn, eller hur?) för att ge ut min egen bok, halkade in i ett samarbete där jag även gav ut Bodil Mårtenssons Barkhe-serie på mitt förlag. Dessutom kom jag i kontakt med Ann Ljungberg och föreslog att vi skulle skriva en bok om egenutgivning. Hon sammanförde mig med Lars Rambe och under arbetet med den boken (Lyckas med bokutgivning) föddes idén om hybridförlaget och ledde fram till att vi startade Hoi Förlag.
Det här gjorde att jag delvis blev mindre av en indieförfattare. Jag gav ut en rad böcker på Hoi, helt logiskt. Sedan startade jag bloggen Boktugg som växte till att idag vara den största sajten för bokbranschen (och kanske även bland litteratursajter).
Författarkarriären som tog paus
Så vad hände med mitt skönlitterära skrivande? Den där författarkarriären som var på väg att byggas upp när jag hyfsat snabbt släppte fem böcker i serien InnebandyPiraterna mellan 2009 och 2015? Kompletterade med två böcker i Färglösaserien (2014 och 2016). Sedan blev det tyst.
Det enkla svaret är att Boktugg tog all min tid, samtidigt som jag jobbade med konsultuppdrag för att försörja mig. Under de senaste åren har jag lärt mig ännu mer om bokbranschen, hur den fungerar och inte fungerar. Vilka trender som bubblar under ytan och kommer att förändra den i grunden de kommande åren.
Men under 2020, detta märkliga pandemiår, tog jag mig tid att skriva. Bestämde mig, precis som 2009, för att slutföra en bok igen. Och inte bara en. Jag skrev faktiskt fem böcker eller fyra och en halv eftersom en av dem påbörjades 2019.
En av dem, den sjätte boken i serien om InnebandyPiraterna, gav jag ut på eget förlag i december 2020. Från början var planen att släppa även bok sju och åtta (som är färdigskrivna men inte färdigredigerade och korrekturlästa) under våren 2021 men eftersom innebandyverksamheten i Sverige gått på sparlåga så kändes det inte lika viktigt. Jag har genom åren sålts hundratals, eller ett par tusen, böcker vid signeringar på elitmatcher och ungdomsturneringar. Det har varit omöjligt det senaste året.
Ett annat, en humoristisk fotbollsfeelgoodroman, skickades till en handfull förlag under hösten 2020. Ett förlag har fortfarande inte återkommit snart åtta månader senare. Några har refuserat med positiva kommentarer, ett förlag gillade det skarpt men hade fullt i sina listor för både hösten 2021 och våren 2022 och kunde inte ta beslut om hösten 2022 ännu.
Följetong som nyhetsbrev
Så nu står jag här i ett vägskäl igen. Det var då jag snubblade över en amerikansk författare, en debutant, Elle Griffin som bestämt sig för att starta ett nyhetsbrev på Substack (en plattform som gör det enkelt för författare att driva ett nyhetsbrev och även ta betalt om man vill) där hon ska publicera sin debutroman som följetong, ett kapitel i veckan under 42 veckor.
Det slog mig att det där kan jag göra. Dels har jag flera färdiga böcker, dels har jag drivit en rad nyhetsbrev. Är det något jag är mer expert på än bokbranschen så är det nyhetsbrev.
Dessutom har jag under två-tre års tid lärt mig allt om hur man tar betalt för nyhetsbrev och bygger en betalvägg på WordPressplattformen. Alltså skulle det inte ta mig särskilt lång tid att testa hypotesen: kan jag få läsare att betala för att läsa en ny bok av mig, i följetongsform, före alla andra?
Precis som min kollega i USA (det finns fler i USA och Europa som använt Patreon som plattform på liknande sätt och det finns hundratals i Asien som i åratal tagit betalt för berättelser som följetänger) så tänker jag mig en kombination:
- Ett nyhetsbrev varannan vecka där jag skriver om att vara indieförfattare och dennes perspektiv på bokbranschen. (Gratis)
- Varje vecka ett nytt avsnitt, 1-2 kapitel, ur en ännu opublicerad skönlitterär bok av mig. Någon gång kanske det blir en novell mellan två böcker eller som en bonus (Betald)
Så hur mycket kan man ta betalt? En vanlig nivå i USA är 5 dollar i månaden. På Patreon finns det de som arbetar med flera nivåer, från 1 dollar upp till 25 dollar eller mer i månaden. Substack brukar enbart ha tre alternativ: gratis, månad eller helår.
Översätta till svenska
Om man översätter det till Sverige så tänker jag att en nivå skulle kunna vara 50 kr i månaden och 500 kr per år. Det är som två inbundna böcker. Men så är det också för fans, möjligheten att läsa före och kanske kunna lämna feedback som gör att jag kan förbättre den slutliga boken. Och jag tänker mig att mina fans eller prenumeranter sedan ska erbjudas att köpa den färdiga boken till specialpriser.
Jag skulle kunna experimentera med en Super-fans-nivå där tryckta böcker ingår, så att varje gång en ny bok kommer ut så skickas ett signerat exemplar med ett personligt tack hem till superfansen? Om jag nu har eller kan få sådana?
En utmaning för mig är att jag har tiotusentals läsare som är under 15 år. De som läst och älskat InnebandyPiraterna. Men som du vet får man inte marknadsföra till barn under 16 år och de kan inte heller prenumerera på något sådant här utan målsmans tillstånd.
Alltså är de inte min målgrupp för projektet Indieförfattaren. Det här blir mina vuxenromaner. Kanske att det slinker med en barnbok på ett eller annat sätt, får fundera på om det kanske skulle gå att sälja som ett familjeabonnemang. Du märker att jag har en tendens att bygga det stora? Jag får tvinga mig själv att förenkla saker.
Så vi börjar med att testa tre nivåer:
- Standard. 0 kr/mån. Får nyhetsbrevet Indieförfattaren ca var 14:e dag. Möjlighet till förköp av mina böcker. Tillgång till arkivet av tidigare nyhetsbrev.
- Premium. 50 kr/mån. Som ovan plus Följetongsbrevet med 1-2 kapitel varje vecka, ur en opublicerad roman. Möjlighet att logga in och läsa arkiverade avsnitt av Följetongsbrevet.
- Superfan. 125 kr/mån. Som ovan plus ett signerat exemplar av varje ny bok jag ger ut skickad hem till dig med post före alla andra.
(Priserna ovan inkluderar 6 % moms)